Badtid

Bad. Bara ordet får mig glad. Även om jag inte vore en vattenapporterade hund skulle jag älska vatten. Så till den grad att jag en gång efter ett särskilt kallt bad (som jag själv tog initiativ till – jag vet…) fick vattensvans. Plötsligt hängde min svans rakt ner och gjorde förfärligt ont. Det gjorde ont bara att försöka sitta ner. Jag fick tillfälligt badförbud (!) några dagar och tyckte synd om mig själv. Efter medicin blev jag iallafall ok och fick bada igen. Jag vet inte om jag lärde mig något för det är som sagt väldigt rolig att bada.

Skickar med en badbild från dagens lunch bad när jag försöker lära Ronny att apportera. Det gick sådär – men vi hade den bästa stunden på  hela dagen! Efter bad och lek låg vi som belåtna döda sillar i hundrummet och lyssnade på sorlet från tvåbenta och fyrbenta på veterinär kliniken.

Simma lugnt tills vi hörs igen och som Ove säger – tax ska ni ha 😉

/ Lacke