Parning och valpning

En artikel skriven av veterinär Anna Pamuk till JaktJournalen

Vårkänslorna är i luften och kanske är det äntligen tid att förverkliga dina planer på en egen valpkull. Mycket arbete, tid och pengar ligger bakom en seriös uppfödning med målbilden av en sund och duktig jakthund. Den här artikeln kommer att handla om vägen dit. Vad ska du som uppfödare tänka på vid val av avelshund? När är bästa tid för parning? Hur förbereder du tiken för valpning? Hur agerar du när det är dags för valpning?

Att välja bra avelshundar kräver stor eftertanke. Bara för att de tilltänkta hundarna är duktiga jakthundar innebär det inte att de är bra avelsmaterial. Parningen ska vara en kombination som ger goda förutsättningar för sunda, friska, hållbara och presterande avkommor.

Parning

Tikar kan löpa olika ofta och länge. Normalt pågår löpet i tre veckor med lämplig parningstid i slutet av vecka två. Inför parningen är det viktigt att veta hur just din tiks löp ser ut och att hon faktiskt är fertil. Det är också viktigt att känna till den tilltänkta hanens fertilitet för att skapa förutsättningar för en lyckad parning.

Tikens löp består av ett förlöp, höglöp och efterlöp. Löpet startar med en blodflytning som under tikens mottagliga tid, höglöpet, blir mer genomskinlig. Nu ökar hormonet progesteron och tiken är snart redo för parning.

Hane och tik kan vara långt ifrån varandra geografiskt och tikens löp vara svårt att bedöma. Då ger ett vaginalutstryk hos veterinären mer information. Ett cellprov från tikens vagina tas. Eftersom cellernas utseende påverkas av progesteron kan löpet följas för att fastställa lämplig parningsdag. Med fördel kan ett utstryk kombineras med ett progesteron blodprov för att med ett hormonvärde veta exakt när ägglossning sker. Eftersom äggen sedan behöver mogna sker parning lämpligast några dagar efter ägglossning.

Parningen ska ske under lugna och trygga förhållanden. Även om parning flera dagar i följd ofta rekommenderas kan en parning också räcka för att resultera i dräktighet.

Dräktighet

Sedan är det bara att vänta. Normal dräktighetstid för tik är 63 dagar +/- 5 dagar räknat från den första parningsdagen. Det finns många knep för att se om tiken faktiskt är dräktig, men de enda säkra sätten att fastställa dräktighet är med ultraljud/röntgen undersökning. Ultraljud görs säkrast från dag 28 under dräktigheten. Vi ser med ultraljud bara in genom ett fönster – det går att se fostrens rörelser och uppskatta kullens storlek. För en bättre helhetsbild och för att räkna antal foster är istället röntgen från dag 45 att föredra.

Det är nu dags att göra i ordning en trygg valpningsplats för tiken. Förbered dig själv genom att läsa på om valpning. Gör en utfodringsplan för tik och valpar för att ge valparna alla goda förutsättningar och tiken den extra energi hon behöver framförallt under digivningen. När valparna är två/tre veckor är tikens energibehov fyra gånger högre än normalt – motsvarande ett energibehov under riktigt hårt jaktarbete.

Nu är det snart dags för valpning och kom ihåg – de flesta valpningar är helt okomplicerade. Den viktigaste uppgiften du har som tikägare är att vara förberedd på om något faktiskt skulle bli komplicerat. Genom att i tid upptäcka att något inte står rätt till och att våga agera kan du rädda livet på både tik och valpar.

Dagarna före valpningen pendlar ofta temperaturen någon grad för att dygnet före valpningen sjunka ner mot 35 °C. Temperaturen ligger normalt lågt i några timmar innan den strax innan valpning återgår till den normala. Förstagångsvalpare kan ha en låg temperatur i över ett dygn innan den normaliseras. Om tiken går över förväntad tid, om temperaturen normaliseras utan att värkarbetet kommer igång eller om tiken upplevs allmänpåverkad ska din veterinär alltid rådfrågas.

Valpning

Precis innan valpningen ser man ofta att tiken skakar, hässjar, vill bädda och är orolig. Ofta ses en klar slemflytning från vulva. Det är inte ovanligt att tiken har svagare förvärkar. När krystvärkarna kommer tar tiken i med hela magmuskulaturen, först mer oregelbundet och sedan mer regelbundet. När den första valpen når bäckenhålan ”går vattnet” det vill säga vätskan från den yttre fosterhinnan. Snart ser du att det buktar ut något från vulvan – valpen har nu passerat bäckenet och det är dags att vara beredd att hjälpa till!

Under värkarbetet bör du snarast kontakta veterinär om

Tiken har svaga oregelbundna värkar i mer än tre timmar utan att det kommer någon valp
Tiken har starka värkar i mer än 30 minuter utan att det kommer någon valp
Det tar mer än tre timmar mellan valparna
Ingen valp kommer inom sex timmar efter det att vattnet har gått
Förlossningen har pågått mer än 12 timmar
Du ser grönsvarta flytningar utan att det kommer någon valp inom två timmar

När det föds flera valpar varierar tiden mellan valparna från minuter till timmar. Var beredd att med rena, steriltvättade och gärna handskförsedda händer föra in ett pekfinger i vulva för att bedöma om värkarbetet fortgår som det ska och att ingen valp sitter fast.

Valparna föds i den inre fosterhinnan. Ungefär 60 % kommer framlänges och 40 % kommer baklänges. Om valpen kommer i felläge måste du som djurägare vara beredd att hjälpa till. Med rena, steriltvättade händer (använd gärna såpa som glidmedel) kan du försiktigt hjälpa tiken att förlösa valpen. Följ tikens krystvärkar, ta ett försiktigt men bestämt tag bakom valpens skalle eller framför dess bäcken och dra försiktigt utåt och nedåt. Om du känner dig osäker, om valpen upplevs stor eller ligger i komplicerat felläge ska veterinär alltid och omedelbart kontaktas.

När valpen har förlösts visar tiken normalt ett stort intresse för valpen. Hon biter hål på fosterhinnan och biter av navelsträngen. Du kan behöva hjälpa till. Valpens andning stimuleras av tikens slickande och/eller genom att du gnuggar valpen med en ren handduk. Med varje valp kommer en moderkaka ofta direkt efter valpen, men ibland kan det dröja upp till ett dygn efter valpningen. Försök alltid att hålla koll på hur många moderkakor som har kommit ut för att undvika så kallad kvarbliven efterbörd. Låt inte tiken äta upp mer än några moderkakor – det är inte ovanligt att tiken drabbas av diarré om hon äter upp alla.

Det är viktigt att se till att alla valpar kommer igång att dia – reflexen brukar vara stark hos en nyfödd valp. Skulle en valp inte direkt vilja dia – stimulera juvret och hjälp valpen till spenen. Undersök valparna försiktigt en efter en. Skulle någon valp avvika i sitt beteende, inte vilja dia eller uppvisa någon synlig defekt – rådfråga alltid din veterinär.

Under valpningen bör du som djurägare finnas där som ett stöd och se till att tiken får något att äta och dricka och rasta av sig mellan valparnas födsel. Det är en fin balansgång mellan att vara ett stöd och att inte störa tiken.

Valptiden

Det är sedan en skör men underbar tid som följer. Det är viktigt att tiken i lugn och ro får rå om sina valpar. Även om det är livat under digivning är en tyst valplåda den första tiden ett bra tecken på att valparna mår bra. Väg regelbundet valparna för att se att alla går upp i vikt som de ska.

Håll ett vakande öga på tikens allmäntillstånd de första dygnen efter valpningen. Högre temperatur är normalt några dygn efter valpningen, men kan om den inte sjunker tyda på kvarbliven efterbörd eller juverinflammation. De flesta tikar uppvisar blodiga flytningar i några veckor efter valpningen – så länge de inte är illaluktande är dessa helt normala.

Valparna diar normalt tiken de första tre veckorna för att sedan mer och mer övergå till valpfoder. Välj valpfoder med omsorg – det är den viktigaste utfodringen i hundens liv. Fodret ska hålla en hög kvalitet, energinivå och smältbarhet. Tänk även på tikens höga energibehov under digivningstiden.

När valparna är tre veckor avmaskas de mot spolmask för första gången. Maskarna ligger vilande i tikens muskulatur och aktiveras när hon börjar ge valparna di varpå de överförs till dem. Avmaskningen upprepas varannan vecka fram till leverans.

När så åtta veckor har gått är det med glädje och sorg valparna flyttar till sina nya hem. Att vara uppfödare är ett riktigt ”hästjobb” men värt mödan när valparna förhoppningsvis utvecklas till sunda, friska och högpresterande jakthundar.

Även om jag naturligtvis tror att allt kommer att gå bra med din tilltänkta valpkull hoppas jag nu att du känner dig lite mer förberedd om något skulle hända. Slutligen vill jag också tipsa om att ta hjälp av erfarna uppfödare vars kompetens är ovärderlig. Lycka till i valplådan!

 

Tillbaka till råd från veterinären