Ta kontroll över din hunds tänder

 

 

 

 

 

 

 

Tandhälsa är en betydande del av hundens hälsa, så också för våra jakthundar. Tandproblem kan vara både smärtsamma och lömska. Hunden kanske beter sig annorlunda kring matskålen, luktar illa ur munnen eller uppvisar bara ett avvikande beteende under jakten. Som hundägare behöver vi vara uppmärksamma på våra hundars tänder för att upptäcka och behandla tandproblem i tid.

Hundens många tänder

Oavsett ras har en hund 42 permanenta tänder, som alla ska få plats i munnen. Därför har exteriör, typ och storlek på hund stor betydelse för munhälsan. På en hund med en extrem eller avvikande anatomi (exempelvis korta käkar) kommer de permanenta tänderna att placeras fel eller avvika i antal, något som direkt ökar risken för tandproblem. Dessa tanddefekter är till stor del ärftliga.

Hundens tänder är uppbyggda pulpa, dentin (tandben) och emalj. Pulpan, där tandens nerver och blodförsörjning finns, omsluts av tandbenet som i sin tur omsluts av emaljen, kroppens hårdaste vävnad. Emaljen sträcker sig normalt ner mot kanten av tandköttet för att skydda tandens kärna. Emalj innehåller, till skillnad från pulpa och tandben, inte levande celler och kan därför inte nybildas.

Den växande hundens tänder

Sina 28 mjölktänder får valpen när den är mellan tre och sex veckor. Beroende på ras ömsas sedan tänderna mellan fyra till sju månader. Mindre hundar får som regel sina permanenta tänder tidigare än större hundar och drabbas därför oftare av problem med tandväxling.

För att inte påverka de permanenta tändernas läge kan det bli aktuellt att extrahera kvarstående mjölktänder. Om inte dragkamp, ben och vickande lossar mjölktanden, bör du uppsöka en veterinär. Att extrahera mjölktänder hos veterinär betraktas som tämligen okomplicerat. Ingreppet görs under narkos för att extrahera mjölktanden i sin helhet utan att skada det permanenta tandanlaget. Idag täcker fler och fler försäkringsbolag detta ingreppet.

Det är viktigt att ta hänsyn till att tänderna precis som hunden har en tillväxtperiod. Först när hunden är ett till två år sluts rotspetskanalen. Innan det har skett är tänderna skörare och hunden riskerar att skadas om den exempelvis apporterar tunga saker eller tuggar på hårda märgben. Tandfrakturer och tandsprickor är därför inte ovanligt att hitta hos just arbetande unghundar.

Tandproblem hos hund är vanligt

Enligt statistiken får hela 80 % av alla hundar, oavsett ras, problem med sina tänder under livet. Vanligast är olika grad av tandköttsinflammationer men inte långt därefter kommer tandfrakturer.

Typ av tandproblem varierar med typ av hund.

Tandsten (plack), tandköttsinflammationer (gingivit) och tandlossning (parodontit) är vanliga anledningar till att hundar måste genomgå tandvård hos veterinär. Problemen beror främst på obehandlade bakterieangrepp i munnen, vilka både kan förebyggs och botas med rengörande tandrutiner. Utan rutiner leder infektionerna till tandlossning; en mycket smärtsam process för hunden. Tandlossning kan också orsakas av dolda tandfrakturer, som är vanligt förekommande hos många jakthundar.

Tandfrakturer och andra tandskador

Hos jakthundar är traumatiska tandfrakturer en vanlig anledning till ett tandbesök hos veterinären. Älgsparkar, hundslagsmål eller hårda märgben är alla vanliga orsaker till tandfrakturer. I många fall upptäcker djurägaren frakturen direkt, då hunden blöder ur eller kring munnen. Men det kan också vara så att tandskadan inte visar sig förrän långt senare genom till synes akuta symtom.

Tecken på dold tandfraktur

Nedsatt eller påverkad aptit/födointag
Avvikande lukt från mun, ökad salivering
Oförklarlig negativ påverkan i jaktarbetet
Rodnad, svullnad och smärta från de övre luftvägarna
Ovilja att gnaga på en eller båda sidor av munnen
Klåda runt munnen, gnuggande av käke mot golv

Tandfrakturer eller nedslitna tänder kan vara smärtsamt för hunden, beroende på om pulpan är blottad eller inte. Är tandskadan, som de flesta, ytlig kan den lämnas utan åtgärd med regelbunden kontroll. Kroppen kan själv reparera ytliga tandskador genom att producera tandben (utan emalj).

Är pulpan däremot blottad kan kroppen inte reparera skadan. Risken stor för att bakterier letar sig upp i rotkanalen med smärtsamma infektioner i rot och käkben som följd. Därför bör både oklara och synligt djupare tandskador alltid veterinärundersökas snarast möjligt.

Hela 60% av hundtanden består av en dold rot i käkbenet. Därför behöver hunden tandröntgas under narkos för att veterinären ska kunna bedöma hela omfattningen av tandskadan. En tand kan till synes vara helt frisk när man tittar på kronan, för att på tandröntgen avslöja djupare skador och sjukdomar.

Djupa tandskador med blottad pulpa och rotkanal åtgärdas genom rotfyllning eller tandextraktion. Mindre tänder som framtänderna dras som regel ut medan större tänder som hörntänderna rotfylls.

Tandvård är omfattande och kostsamt

En tandundersökning hos veterinären kan tyckas enkel men är ofta omfattande för att hitta dolda tandproblem. Som regel behövs lugnande preparat eller full narkos. Varje tand måste undersökas avseende skador på kronan. Ett avvikande fickdjup kan ge ledtrådar om eventuella skador på tandens stödjevävnad. Vid tandrengöring avlägsnas tandsten med ultraljud, varefter tanden poleras. Lämplig åtgärd för skadade tänder bedöms utifrån tandröntgen. Tandextraktioner är ofta tidskrävande och omfattande, vilket förklarar de till synes höga kostnaderna vid tandvård.

Många försäkringar täcker tyvärr inte tandvårdskostnader, undantaget traumatiska tandskador. Att extrahera en tand kan idag kosta flera tusen kronor. Eftersom priserna för tandingrepp kan variera mellan olika kliniker kan det vara lönsamt att jämföra om det inte rör sig om ett akut tandproblem.

Skapa en god tandrutin för din hund

God munhygien är viktigt för hundens välmående. En bra tandrutin upptäcker tandskador, bekämpar plack och förebygger tandsten hos hunden. Börja öva med din valp så tidigt som möjligt och gör det till en rutin att undersöka och vid behov borsta tänderna på din hund regelbundet.

Tänderna på en jakthund är utsatta för skador och många skador går inte att undvika, som de efter älgsparkar och hundslagsmål. Däremot kan vi med fördel undvika att hunden tuggar på olämpligt hårda föremål, som horn och gamla märgben. Även om intensionen är att hunden själv borstar sina tänder är risken stor för tandfrakturer. Mjukare tuggben av nöt och färska älgben fungerar däremot som bra ”tandborstar”.

Den viktigaste åtgärden för en god munhälsa hos hunden är att regelbundet undersöka tänderna och vid behov rengöra dem. Det betyder sällan tidskrävande tandborstning utan korta tandrutiner för att minska risken för onödiga tandproblem. Allt handlar om att upptäcka och förebygga tandproblem hos din hund i tid.

Tandrutinen kan gå ut på att använda en fingertuta (eller barntandborste om så önskas) med en så kallad enzymtandkräm för hund (exempelvis Bucadog ®). Tandkräm för människor ska inte användas till hund eftersom hundar är mycket känsliga för fluor och andra ämnen i människans tandkrämer.

En enzymtandkräm för hund tar inte bort bakterierna, men skapar en miljö i vilken de inte alls trivs. På så sätt minskar plackbildningen och därigenom risken för tandköttsinflammationer.

Många av de kommersiella hundben som säljs som ”tandborstar för hund” är doppade i just en sådan enzymtandkräm. Effekten av dessa är dock högst avvaktande, då de flesta hundar sällan tuggar utan istället sväljer produkten. Däremot finns effektiva algpulver (exempelvis Plaque off ®) som hos individer som riskerar tandproblem med fördel kan användas i kombination med manuell tandvård som förebyggande åtgärd.

Ta kontroll över din hunds tänder

Som med alla potentiella hälsoproblem är det viktigt att upptäcka och förebygga tandskador och tandsjukdomar i tid. Oavsett vad du har för hund behöver du införa en tandrutin där du regelbundet checkar av din hunds tandhälsa. Om du hittar något avvikande, undersök närmare och rådfråga hellre en gång för mycket. Många veterinärkliniker erbjuder kostnadsfri tandrådgivning, något som inte bara främjar hundhälsan utan också jakten och plånboken.

 

Tillbaka till råd från veterinären